Hur påverkas sportfiskare i kölvattnet av den gröna omställningen – i synnerhet de som fiskar från motordrivna båtar? Svaret är att många redan ställt om, men att vi bara sett inledningen av epoken med elmotorer och andra alternativ till bensinslukarna. Häng med Fiskejournalen på en framtidsspaning inför Båtmässan i Göteborg 2 februari. " /> Inför Båtmässan i Göteborg: Fiskare tar täten på el-vågen | Fiskejournalen
Just nu:
Annons

Nyheter

1 år sedan Sverige Anders Lundin
Mats Eriksson, vd för Båtbranschens riksförbund. Foto: Privat
Inför Båtmässan i Göteborg: Fiskare tar täten på el-vågen

Hur påverkas sportfiskare i kölvattnet av den gröna omställningen – i synnerhet de som fiskar från motordrivna båtar? Svaret är att många redan ställt om, men att vi bara sett inledningen av epoken med elmotorer och andra alternativ till bensinslukarna. Häng med Fiskejournalen på en framtidsspaning inför Båtmässan i Göteborg 2 februari.

Sverige har antagit ett mål som innebär att landet inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser år 2045. Kort sagt: Det svenska samhället ska ställa om, inte minst fordonssektorn.

Inom bilsektorn förs det sedan länge högljudda debatter kring elbilar och andra drivmedelsformer, och det nationella bensinupproret nådde exempelvis nya toppar under 2019. Frågan är förstås varför det inte väsnas mer till sjöss?

Det kan bero på att förändringens vindar redan blåst hårt där. Visserligen drivs fortfarande de flesta fritidsbåtar och yrkesbåtar av bensin och diesel, men vi kan genast slå fast att båtburna svenskar faktiskt har anledning att sträcka på sig lite extra. Sverige är nämligen i framkant när det gäller elmotorer till sjöss. Underlaget och intresset är så stort att det var befogat att starta upp en separat el-båtsmässa 2019 i Stockholm.

Vilken typ av eldrivna båtar är det då som står för ökningen? Fortfarande är det en kraftig övervikt för el-utombordare, av anledningen att det är enkelt och förhållandevis billigt, i förhållande till att konvertera en personbil.

Det har heller inte funnits så stort utbud av båtar som byggts från grunden för att drivas av el. Men även där verkar det som att Sverige ställer sig i täten. Förra sommaren sjösattes de första serietillverkade exemplaren av en snabb och energisnål svensk elbåt med en räckvidd på hela nio mil per laddning. Pionjärerna bakom båten var Candela Speed Boat i Gåshaga. Möjligtvis har vårt östra grannland, Finland, sett lanseringen som en utmaning. Det finska båtföretaget Q-Yachts har nämligen levererat sin första båt, en daycruiser med eldrivlina, med ambitionen att bli ”havets Tesla”.

Racet är alltså igång – och förhoppningen är att den gröna omställningen till sjöss både ska bli snabb, smidig och någorlunda ekonomiskt hanterbar. Utifrån denna bakgrund har Fiskejournalen bett några tunga aktörer inom svenskt båtliv att spana in i spåkulan – och berätta vilken utveckling de ser på området.

I dag är turen kommen till Mats Eriksson, vd för Båtbranschens riksförbund.

1) Hur ser framtiden ut för fritidsbåtar i allmänhet och sportfiskebåtar i synnerhet? Framförallt i fråga om omställning från bensin- till elmotor?

– Vi som bor i Sverige älskar att vara på sjön. Runt 2.5 miljoner människor är på sjön varje år i en fritidsbåt. Det intresset ser ut att öka i takt med att vi semestrar hemma, vi söker naturupplevelser med mera. Sportfisket har öppnat en ny marknad för oss i båtbranschen och vi ser en jämn ökning i försäljning till sportfiskare – som älskar att köpa det senaste vad gäller både båt och utrustning. Drömkunden, kan man säga! Vad gäller eldrift så är det sportfiskarna som går i täten och köper trollingmotorer med eldrift, tillsammans med alla som nu byter ut sina gamla tvåtaktare på ekan, roddbåten eller gummijollen. Det är alltså i segmentet små utombordsmotorer som den stora ökningen sker just nu. Flera spännande elbåtskoncept ser nu dagens ljus och precis som på bilsidan så finns det ett antal köpstarka kunder som vill ha det senaste – dem ska vi vara rädda om, för dessa människor bidrar till att utvecklingen går framåt!

2) Vad tror du är på gång inom området – inte minst när det gäller priser?

Den stora utmaningen är att få fram en större utombordsmotor som på allvar kan bli ett alternativ till de vanliga fyrtaktsmotorerna. Den absoluta majoriteten av sålda nya båtar är öppna dagtursbåtar/styrpulpetbåtar med utombordare – där finns den stora potentialen och därmed volymen som kanske kan få priserna på framför allt batteripacken att komma ned i pris. En annan potential i volym är alla som vill byta ut sin gamla utombordare (eller inombordare) till en elmotor när den gamla ska fasas ut.

3) När tror du att vi räkna med det stora genombrottet?

– Priserna måste helt enkelt sjunka och när de gör det kan det gå fort – men vi pratar nog om 5–10 år innan vi är där. Vi jämförs ofta med bilindustrin (som är 200 gånger större än båtbranschen) och där håller det ju precis nu på att lossna.

Läs mer inför Båtmässan här!

Sportfiske på Båtmässan – teckna en gratis prenumeration

Relaterad nyhet från din region
12 timmar sedan Sverige Anders Holm
Lugnt och stilla. Tystnaden är värd att lyssna till. Foto: Gunnar Westrin
Westrin ryter till: Sportfisket – avkoppling eller prestige?

Varför sportfiskar vi? Den frågan håller snart nog på att bli omöjlig att svara på.

Om jag hade fått frågan som tjugoåring hade jag förmodligen kläckt ur mig med ord som ensamhet och spänning. Idag säger jag detsamma men med tilläggen avkoppling och tystnad.  Jag har en polare som har ett alldeles tvärsäkert svar; ”sitta vid fjälljokken och dricka kaffe”. Eller killen från Gällivare som hade gått två mil till sitt fiskevatten. Vi möttes och han ville direkt bjuda på en kopp kaffe vid stranden. ”Hade jag glömt kaffet skulle jag absolut gå hem igen”, sa han tvärsäkert. Svårare än så är det inte. Fiskelycka är en personlig känsla som inte har något med vare sig material eller prestige att göra. ”Bara vara är liksom bäst”, sa kompisen.

Anar dock att här har uppkommit en skillnad generationerna emellan. Tävlingshysteriska tendenser har fullständigt exploderat, inte bara inom sportfisket utan hela världen ska tydligen tävla. Det är bara att läsa TV- tablåerna så får vi svaret. Varför måste någon alltid vara bäst? Är någon bäst är någon också sämst? Eller så här. Polaren fick åtta fina harrar och jag bara tre. Där kan en känsla av att vara otillräcklig smyga sig på. Den attityden fanns inte när jag var grabb.

Järnkrok med hulling
Folk har alltid fiskat, mest för att skaffa mat till sig själv och familjen. Om det var roligt eller ett tvång kan diskuteras. Jag har alltid fantiserat över hur vikinggrabben Finn fiskade på den tiden då älvarna var fullknökade med lax, den tid då benkrokarna successivt byttes ut mot järnkrokar. Eftersom Finn tydligen gillade att fiska, fick han sköta förehavandet som en del i det allmänna byahushållet. Hur han än betedde sig lossnade dock de flesta av fiskarna, eftersom kroken inte hade någon hulling. Under Finns levnad hade vikingatiden sakta beblandats med kommande järnålder. Järnkroken hade kommit för att stanna, men hur var det nu med hullingen?

Enligt historiska beskrivningar tog det nästan 200 år innan människan kom på hur man skulle få fisken att fastna, tills en dag geniet hade vaknat och hullingen var född. Enligt mitt sätt att se det var händelsen helt avgörande för alla kommande generationer fiskare och sportfiskare. Där startade förmodligen också det accelererade tävlingsmomentet, den dag då Finns framtida släktingar kunde komma hem med traktens största lax, tagen på järnkrok med hulling. Idag fiskar många av oss flugfiskare hullinglöst igen. Vikingablodet tycks svalla inom oss?

Förmiddagsmys vid harrjokken.

Förmiddagsmys vid harrjokken. Foto: Gunnar Westrin

Mest fisk är bäst?
I min ungdom var fångsten både ett spännande inslag och naturligtvis nödvändig kost. Vi ”behövde” inte ta hänsyn till vare sig storskaliga skogsavverkningar eller klimatförändringar. Vi befann oss i en helt annan dröm.

Med allt ovan skrivna konserverat i minnesbanken har jag svårt att begripa storheten i att få den största fisken. Störst är bäst är en fras jag inte blir klok på. Tävlingsmomentet har sargat mina drömmar och åsikter, får mig att känna ett allt tydligare utanförskap.

Som grabb fick jag lära mig att inga organismer fanns i ett oändligt antal. Inte ens myggen gick säker. Självklart släpper jag tillbaka alla fiskar som inte behövs för aftonens middag.

För mig betyder tillbakasläppet att vi gynnar bestånden, även om det finns plågsamhet med hanteringen. Men vad annars göra? Jag vill ju trots allt fiska. En stor det av beteendet att släppa tillbaka fisken bygger på mänsklighetens allt mer hänsynslösa exploateringar av vår natur. Det är nämligen inte bara överfisket som har decimerat fiskbestånden. Undrar vad Finn skulle säga om han hamnade i vår tid?

Tävlingsmomentet genomsyrar vår favorithobby. Industrin tävlar om de smartaste och snyggaste utrustningsdetaljerna. Vi konkurrerar mot/med varandra, oavsett fiskemetod och vatten. Bäst får mest och störst! Räcker det inte med ett drömmarnas vatten, en fisk till middag och en kåsa svartkaffe?

Gunnar Westrin

 

Ingen glömmer kaffet! Foto: Gunnar Westrin

Du kanske även gillar detta